Joel Alme – Waiting for the bells

Jonas

Det finns klara plus och minus med Joel Almes andra platta. Som recensent tar jag mitt ansvar och stolpar upp dem härmed. Alla som känner sig berörda kan lämna sin kommentar nedan.

Plus: Det här liknar Bruce Springsteen. Det här liknar Moneybrother. Det här är romantiskt. Det här är någon (Joel Alme) som brinner för det han gör. Sista låten, Spanish Moss är fin.

Minus: Det här berör mig inte. Det här är svulstigt producerat. Det här är alldeles för arrangerat sett till låtarnas karaktär. Om någon skriker ”vargen” för högt är risken att ingen lyssnar.

Det hela ger ett svagt betyg. Joel Alme lyckas inte. Ändå ska han ha en eloge, fast jag tror han slänger den åt helvete. Från alkoholiserad basist i Hästpojken till det här, P3-kändis och den blåvita klackens darling.

Jag trodde att det skulle vara större.

# Betyg: Tre av sju K7`s

# Drick till: Dry Martini, som en crooner.


Leave a Reply