Kentuckyseven

Just upptäckt Mumford & Sons. Fantastiskt band från västra London. Lyssna upp enorma The Cave på Spotify.

Sagt om sönerna: ”They create a gutsy, old-time sound that marries the magic of Crosby, Stills, Nash and Young with the might of Kings Of Leon, and their incredible energy draws us in quickly to their circle of songs, to the warmth of their stories, and to their magical community of misty-eyed men.”

Och där blev de klara för Way Out West. Fräscht…

Bandet har också finsmaken att ha en bokklubb på sin hemsida. Mer sånt! Första boktipset från bandpappan Marcus Mumford var All the Pretty Horses av Kentuckyfavoriten Cormac McCartney. Boken börjar:

”He sat in the diner and ate a big plate of huevos rancheros and drank coffee and watched the gray fields pass beyond the wet glass and in his new boots and shirt he began to feel better than he’d felt in a long time and the weight on his heart had begun to lift and he repeated what his father once told him, that scared money cant win and a worried man cant love. ”

Ben Bridwell och hans polare tände eld på Trädgår´n igår. Det var Cigaretts, Wedding Bands, det var The Funeral, det var nytt Neil Young-doftande material, det var fullsatt och  sakralt.

Band of Horses tar över världen framför mina ögon.

Way out West presenterade idag åtta nya artister till parken i sommar. Däribland rockens räddare The National och vår svenska Bob Dylan The Tallest Man on Earth. Tack för kaffet.

WoWs sajt

Underbara Oppigårds har tagit fram en Amarillo Spring.

Väl värd att pröva, tro mig.

Samma spellista som i Norge. Extra starka spår: Ingen sjunger blues som JLP, Alla vill till himlen, Aldrig nånsin komma ner, Axel Landquist park, Rock n roll e död, Kort biografi, Var e vargen, Långtbort, Du ska va president och Fan, fan, fan.

Thåström har återuppfunnit sig själv. Jag minns en Kalas-spelning på Varbergs fästning för kanske åtta år sedan. Han såg trött ut, spelade i dagsljus på eftermiddagen. Innan Kent. Jag trodde det var över.

Nu är han bättre än någonsin. Nervig, känslig, spattig, vacker, ful, underbar. När han kommer ut i sista låten, knäpper händerna bakom ryggen och står som en pastor och sprider sitt evangelium. Då vet man.

I morgon smäller det i Lisebergshallen. Sitter som på nålar. Thåström spelade senast i Trondheim, här är setlist.

Tillbaka till Trehörnsgatan
Miss Huddinge -72
Ingen sjunger blues som JLP
Alla vill till himlen
Sönder Blvd
Släpp aldrig in dom
Indiansommar
Keops pyramid
Främling överallt
Aldrig nånsin komma ner
Alex Landquist park
Rock´n´roll e död
Kort Biografi med litet testamente
Var é vargen
Långtbort
———————————–
Linnéa
Bara när jag blundar
Du ska va president
———————————-
FanFanFan

Har slitit klart uppe på vinden nu. Äntligen är det klart. Mitt lilla nya krypin. Här kan man sitta och glo på programmen som frugan bojkottar (det är inte jag som bestämmer hemma över fjärrkontrollen).

Har haft blåbyxor på varje ledig minut, och slipdamm långt uppe i hjärnbarken. Men det var det värt.

Före:

Efter:

Nästa samtal blir till Martin Timell, han kan börja leta efter nåt nytt. I’m quitting my dayjob.

Ölklubben Cascade, där jag är stolt medlem, hade vinterträff i gårkväll. Föredömligt organiserat av Bennis och Säfström som vanligt.

Började med att vi hackade upp en isvak på havsisen i Särö med hjälp av spett, yxa och biceps. Efter kolgrillad wurre blev det bastu, ett isande bad och följande ölpresentationer.

Nio medlemmar hade med sig varsin favoritöl, jag bjuder på dem här.

Jonas val:

Punk Ipa – aggressiv skotte.

Mild pilsnerinledning och vacker bitteravslutning i perfekt äktenskap.

Frippes val:

Adnams the bitter – bärnstensfärgad britt.

Avslappnad och balanserad bitter, alltid pålitlig.

Richards val:

Sierra Nevada Pale Ale – berömd bergsbira.

Trendig pale ale med snygg etikett och massor av cascade.

Stolpes val:

Brooklyn Lager – storstadspuls på butelj.

Mångfacetterad öl som är mycket mer än bara en lager.

Silfverstolpes val:

Nøgne Ø IPA – Norges finest.

Kompromisslös öl med fyllig smak, väl värd sin vikt i guld.

Anders val:

Spaten – Münchens koloss.

Facit på flera fronter när det gäller ljus lager.

Mangans val:

Weihenstephaner Hefe – nice weiss.

All weissbiers urmoder med en grumligt god alptoppskänsla.

Torrings val:

Carlsberg Hof  – minnenas mellanöl.

Alla har minst sju lyckliga uppväxtminnen till hofen.

Toffes val:

ESB – stark & bitter.

Ett original i bitterklassen, engelskt hantverk med stil och tradition.

Dåså.

Jag tar min kopp glögg, min bok (Cormac McCartneys The Road), kollar ut över snötäcket och sätter på Bob Dylans magiska julplatta. Abbe och Hugo är ute och härjar i snön. Frugan på ingång. Redo för julafton.

Kom an bara.