Kentuckyseven

Atterbom, vår korrespondent på Hawaii, tipsar om bandet Future Islands från Baltimore. Bra skit.

Future Islands – Tin Man

Det fullständigt väller ut ny bra musik detta året.

Under min sköna pappaledighet/semester har jag hittat så mycket bra musik så jag blir knäckt.
Jonas har redan nämnt Deer Tick, deras andra platta som man bara kan älska, intet annat att göra.

Några andra sköna då? Det finns ett helt fotbollslag att välja från… För att inte missa, så bör jag nämna Arcade Fire’s nya som kom ut idag… Äckligt bra naturligtvis, lite mer fritt, lite mer öppen, lite mer für alle så att säga.

Tired Pony, nåt slags Superband, skapat av Gary Lightbody från Snow Patrol, bestående av en hel drös sköna snubbar. Lyssna upp låten ”Pieces” från plattan ”The Place We Ran From”.

Tired Pony – Pieces

James Apollo, född 1980, i Arkansas. En riktig Singer/Songwriter från Arkansas. Det är inte fy skam. Han har släppt skivor i tio år, och hans senaste ”’til Your Feet Bleed” har hittat till Kentuckyseven’s hjärta.

James Apollo – Happiness

Phosphorescent, Mathew Houck från Athens GA. Magisk Americana/Folk/Country. Det går inte att beskriva allt som denne man gör rätt, men han gör allt rätt, sanna mina ord. Lyssna bara på Mermaid Parade…

Phosphorescent – Mermaid Parade

Local Natives, ett riktigt skönt indieband från LA, som släppte sin debutplatta förra året, har inte gjort bort sig. Har fullständigt förstört mina iPodlurar med singeln Airplanes. Vet inte riktigt vad det är, men det är sjukt bra… hör själv:

Local Natives – Airplanes

Det finns hur mycket som helst att skriva om, men nu måste jag ta ett glas vin till… det är ju trots allt semester.

Later.

Deer Tick – rootsrockare från Providence, Rhode Island – gör äkta Kentuckymusik. De släppte ny platta förra månaden och där finns ENORMA låten Mange.

Det luktar Stones lång väg och sämre inspiration kan man ju ha. Sångaren John McCauley raspiga röst är stenhård, bara att hylla.

Tuben: Deer Tick – Mange

Spottan: Deer Tick – Mange

Det finns abnormt mycket att säga om det här klippet. Samspelet mellan basisten och gitarristen inte minst. Synthkillen är ett kapitel för sig. Klart står att det är väldigt tyskt.

Förfestmusik från 1989, på den allra yttersta nivån:

Spider Murphy Gang – Skandal Im Sperrbezirk

Inte bara för att mina honungscigarrer snart smugglas in i landet. Jag har bytt från Phillies till Dutch Masters. Sitter som en smocka.

Nej, största skälet är att The Gaslight Anthem idag släpper plattan American Slang. På spottan ligger deras magiska ´59 Sound från 2008.

För alla som älskar Bruce Springsteen, som tycker att Sam´s Town är Killers klart bästa vax, som längtar efter Social Distortion, som får sportpuls av gitarriff, som ser frälsning i bredbent rockmusik, som reflexhöjer näven när ni hör Bobby Jean. Jag ger er.

The Gaslight Anthem – Myspace

The Gaslight Anthem – Spotify

NDK har en av rock/popvärldens märkligaste röster. Han jämförs med Antony & the Johnsons, Ryan Adams, Brian Ferry, Devendra Banhart och Bob Dylan. På något skevt sätt är hans musik beroendeframkallande, ikrokande, svårsmält … döm själva.

You Tube: Nic Dawson Kelly – Delicate

Black Cab Session: Nic Dawson Kelly

Myspace: Nic Dawson Kelly

Ibland missar man viktiga saker i livet. Som bra låtar. Här är sju jag missat, men hittat. Håll i hatten.

Spotify: Damien Rice – 9

Spotify: Hästpojken – Jag e jag

Spotify: Apples in stereo – Energy

Spotify: Monsters of Folk – Whole lotta losin

Spotify: Jonathan Johansson – Aldrig ensam

Spotify: Tegan and Sara – Walking with a ghost

Spotify: We were promised jetpacks – Quiet little voices

Vi minns med välbehag The Magic Numbers (ni vet bandet ser ut som en tysk korvreklam korsat med gummibjörnarna) storsäljare från 2005.

I morgon släpper britterna sin nya skiva The Runway. Första singeln The Pulse låter storslaget, episkt och mindre gullpoppigt än sist. Men gött.

The Pulse i spelaren till höger.

Ny, svängig, Black Keys. Skön fredagsmusik.

Spotify:  Tighten Up

Fullständigt magiskt.

Har precis blivit varse om om John William Grant, på riktigt. Och det är oerhört. Oerhört vackert och magiskt.

JWG har släppt en platta ”Queen of Denmark” tillsammans med Midlake, i deras studio i Denton TX. Samtidigt som de spelade in mästerverket ”Courage of Others” lyckades de göra denna överjävliga plattan med deras trasige vän John.

Känns som det var flera år sedan, jag hörde nåt liknande. Kan bara njuta av smärtan i musiken, och hänryckas.

Följ med på JWG’s myspace. Smaka på Marz… fan lyssna på de andra två också, lika magiska som titlarna.