Kentuckyseven

…har precis släppt sin nya bok Freedom. New York Times recensent Michiko Kakutani är lyrisk, och den 55-åriga damen brukar ha koll.

”With this book, he’s not only created an unforgettable family, he’s also completed his own transformation from a sharp-elbowed, apocalyptic satirist focused on sending up the socio-economic-political plight of this country into a kind of 19th-century realist concerned with the public and private lives of his characters.”

”Mr. Franzen has written his most deeply felt novel yet — a novel that turns out to be both a compelling biography of a dysfunctional family and an indelible portrait of our times.”

Way out West är över.

Håkan Hellström greppade 25 000 personer vid strupen och fullkomligt körde över oss igår kväll. Inga frågor finns kvar att ställa. Inga känslor finns kvar att känna. Inget syre finns kvar att andas. Håkan für alle.

I övrigt blev Kentuckysevens setlista under lördagen: Mumford & Sons, Anna Ternheim, Pavement, Broken Bells, Laura Marling, Christopher Sander.

Mumford gjorde en klassisk spelning, klar Band of Horses-känsla från tidigare år. Och avslutningen i Annedalskyrkan blev skimrande med Sander och hans polare Anna Järvinen och Anna von Hausswolf.

Nu känns det…tomt? Men tack Håkan. Vi ses 6 november i Scandinavium. Då åker sjömanskostymen fram igen.

Mumford öste på, stora genombrottet.

Ternheim fick med sig BD-Henrik i Shoreline.

Pavements slackers tog inte skit från nån.

Håkan på väg in.

I steget.

Falsksångaren från Frölunda.

25 000 personer…

…sa tack.

Sander stängde festivalen.

Första dagen är gjord. Schemat blev:

TSOOL, Local Natives, The National, Iggy Pop, The XX, Basia Bulat.

Bäst var National, Iggy och de kära kryssen.

Allt har ändå bara varit en vindlande väg att vandra fram till klockan 19.55 ikväll. Ridån går upp, Håkan spelar sin debutplatta. Vi är där.

The Nationals Matt Berninger drack vitt.

Iggy körde Search & Destroy.

Kentuckysevens redaktion på plats.

The XX fyllde tältet med hypnosrock.

Annedalskyrkan 01.15, i väntan på Basia Bulat.

PS: Tack broder Johan på Galatea. Utan dig, intet. DS.

Okej. Har satt upp ett preliminärt körschema. Får se om Emmet tycker likadant. Värsta krocken? Mumford och Girls, trehugget lördag.

Torsdag:

2315 Tallest man on earth, Annedalskyrkan

0015 The low anthem, Pustervik

Fredag:

1500 Panda Bear, Linné

1530 Paul Weller, Flamingo

1730 TSOOL m Symfonikerna, Flamingo

1850 The National, Azalea

2010 Iggy Pop, Flamingo

2300 The XX, Linné

Lördag:

1350 Shout out louds, Flamingo

1450 Mumford & sons, Azalea

1500 Girls, Linné

1745 Pavement, Flamingo

1955 Håkan, Flamingo

2130 Lykke Li, Azalea

0115 Shearwater, Pustervik

0145 Christopher Sander, Annedalskyrkan

Det fullständigt väller ut ny bra musik detta året.

Under min sköna pappaledighet/semester har jag hittat så mycket bra musik så jag blir knäckt.
Jonas har redan nämnt Deer Tick, deras andra platta som man bara kan älska, intet annat att göra.

Några andra sköna då? Det finns ett helt fotbollslag att välja från… För att inte missa, så bör jag nämna Arcade Fire’s nya som kom ut idag… Äckligt bra naturligtvis, lite mer fritt, lite mer öppen, lite mer für alle så att säga.

Tired Pony, nåt slags Superband, skapat av Gary Lightbody från Snow Patrol, bestående av en hel drös sköna snubbar. Lyssna upp låten ”Pieces” från plattan ”The Place We Ran From”.

Tired Pony – Pieces

James Apollo, född 1980, i Arkansas. En riktig Singer/Songwriter från Arkansas. Det är inte fy skam. Han har släppt skivor i tio år, och hans senaste ”’til Your Feet Bleed” har hittat till Kentuckyseven’s hjärta.

James Apollo – Happiness

Phosphorescent, Mathew Houck från Athens GA. Magisk Americana/Folk/Country. Det går inte att beskriva allt som denne man gör rätt, men han gör allt rätt, sanna mina ord. Lyssna bara på Mermaid Parade…

Phosphorescent – Mermaid Parade

Local Natives, ett riktigt skönt indieband från LA, som släppte sin debutplatta förra året, har inte gjort bort sig. Har fullständigt förstört mina iPodlurar med singeln Airplanes. Vet inte riktigt vad det är, men det är sjukt bra… hör själv:

Local Natives – Airplanes

Det finns hur mycket som helst att skriva om, men nu måste jag ta ett glas vin till… det är ju trots allt semester.

Later.

Deer Tick – rootsrockare från Providence, Rhode Island – gör äkta Kentuckymusik. De släppte ny platta förra månaden och där finns ENORMA låten Mange.

Det luktar Stones lång väg och sämre inspiration kan man ju ha. Sångaren John McCauley raspiga röst är stenhård, bara att hylla.

Tuben: Deer Tick – Mange

Spottan: Deer Tick – Mange

Det finns abnormt mycket att säga om det här klippet. Samspelet mellan basisten och gitarristen inte minst. Synthkillen är ett kapitel för sig. Klart står att det är väldigt tyskt.

Förfestmusik från 1989, på den allra yttersta nivån:

Spider Murphy Gang – Skandal Im Sperrbezirk

Ray LaMontagnes nya vax släpps 17 augusti. Singeln Beg Steal or Borrow smakar fågel. Lyssna själva.

Billboard.com diggar låten:

”Beg Steal or Borrow” – from upcoming album ”God Willin’ & the Creek Don’t Rise” – is the latest release from the master of mature lullabies and his backing band. If the song is any indication, LaMontagne’s first fully self-produced album expands that catalog in his own classic fashion.

Saccharine slide guitar ornaments soft-spoken percussion, but at no point does any of the instrumentation outbid LaMontagne’s dulcet, weathered voice. As the folk artist sings, ”Young man, full of big plans and thinking about tomorrow,” one can appreciate the familiar themes of hometown blues and larger-than-life dreams found in his lyrics.

A pleasing summer teaser, ”Beg Steal or Borrow” sets the band up nicely for its anticipated full-length.”

Här är även en skön liten Ray-intervju från Rolling Stone Magazine.

Träffade vår Kentuckyvän Johan Edfors häromdagen och tog lite bilder till tidningen. Som vanligt ett stort nöje – Ed håller alltid stilen.

Sätter en flarra Maker´s Mark på att han går bra på Scandinavian Masters som börjar i morgon bitti på Bro Hof.

Foto: Jonas Löfvendahl

Vi hade fest i Bat Country. Alla överlevde. Tack.