Dec 7 2018

Årets 7 bästa album 2018

Jonas

Kentuckysevens End-Of-The-Year-List 2018 är här. Enjoy!

1. Sarah Klang – Love In The Milky Way

Det blåste upp till en fullständig känslostorm när Sarah Klang släppte sin debutplatta. GBG-rösten fyllde vårt Kentucky-universum 2018, and then some. Tack Sarah, för låtarna, för tårarna. Simply the best.

2. Courtney Marie Andrews – May Your Kindness Remain

CMA golvade oss flera gånger om med sin hypnotiska röst, råa text och självklara Americana. En låtskrivare och storyteller av hederligt Dylan-snitt.

3. Brent Cobb – Providence Canyon

Dave Cobbs kusin gör sin mjuka, lågmälda, sjukt svängiga altcountry. Det låter så enkelt, men är så svårt. En platta värd sin repeat.

4. Colter Wall – Songs of The Plain

Kanadensaren som sjunger med en väderbiten, stenhård, svavelosande cowboyröst. Vi samlas runt lägerelden och stampar takten.

5. Beach House – 7

Gruppen som förkroppsligar shoegazepop levererar. Victoria Legrand sjunger så man vill köpa för korta byxor och strunta i att knyta skorna.

6. Phosphorescent – C’est La Vie

Matthew Houck gör det självklara, gång efter gång. Det är något som alltid landar rakt in i hjärtan när mannen släpper musik. Väl spelat.

7. American Aquarium – Things Change

BJ Barham sjunger om USA:s baksidor och bandet levererar en vass rockplatta med tryck, svärta och nerv. Anthems för en divebar.


sep 16 2014

Strand of Oaks

Jonas

Unknown

• Timothy Showalter makes his Strand of Oaks twirl our world around. Huge music for huge emotions. If you dig Phosphorescent, My Morning Jacket, The War on Drugs – you’ll dig this.

Check out devestating song JM from 2014-album Heal out on Dead Oceans.


Dec 17 2013

7 Best Albums of 2013 – According to Kentuckyseven

Kentuckyseven

Jason Isbell_Southeastern

1. Jason Isbell – Southeastern

Jason Isbell made the best album of 2013. Full stop. A full-lenght album with full-strength. You feel this, it took all of Isbells powers, all of his energy and force – through the pain and wonders of everday life. This is a complete and perfect record with lyrics that ring true, we can only thank the Alabamaman. For fans of Ryan Adams, this is the record who should have followed the era of Heartbreaker and Gold. For fans of everyone else, this is masterpiece.

phosphorescent-muchacho

2. Phosphorescent – Muchacho

We had the pleasure of seeing Matthew Houck and his compadres this summer at Way Out West festival. A magical performance in the rain. The way his songs just grows on you it is unbelievable. From the first listen to Muchacho, it was clear that this album was going to end up on this list. As well as on many other EOY’s around. The mix of sounds and emotions on the album, the diversity, just makes it all make sense. This man is a genius. Pure and true.

Possessed by Paul James - there will be nights

3. Possessed by Paul James – There will be nights when I´m lonely

Genius Konrad Wert, aka Possessed by Paul James, made a bewitching album. This one-man-alt.country-folk-trooper found the essence of Kentuckyseven along the way. Bewildering music, goose-bumps the size of Louisville, stuff that makes you wanna find love and never ever look back. The soundtrack of brilliance. Chillin´, straight-shooting, bone-crunching stuff. We bow to a seven out of seven supreme.

Kurt-Vile-Wakin-On-A-Pretty-Daze

4. Kurt Vile – Wakin on a Pretty Daze

When artists like the Philly son Kurt Vile releases albums, the only thing you can be sure of is that it will be at least awesome as hell. Though the sound is very familiar, and few surprises are laid out on the table, the feeling of satisfaction is present. That particular guitar sound that eludes from the strings on this album is no exception. This is an album to carefully place next to the other golden ones from mr Vile, and keep for a long long time.

Shouting Matches album

5. The Shouting Matches – Grownass Man

The title of the record says it all. This is nothing for the average teenager. Hero Justin Vernon turned bluesrock, a galaxy away from Bon Iver, and created a smashing and wonderful 10-pack of songs. Starts out with the Back In Black-inspired opener Avery Hill and it´s a smooth slope from that point. Heavy shit, very groovy. Dancemusic for the wicked. Serenades of boloney. Every grain of sand from the desert of laidback awesomeness.

I-Can-Lick-Any-Sonofabitch-In-The-House-Mayberry-cover

6. I Can Lick Any Sonofabitch In The House – Mayberry

Who would have known that 2013 would be the year of humming ”They don´t make men like Andy Griffith anymore”? The song Mayberry sticks like glue, a absolute treasure in the big ocean of treasures this record provides. The Portlandband is, among other things, the voice of Michael Dean Damron and harmonica twang of David Lipkind. Great lyrics with a blackened and unpolished sense of America unveiled. It makes us shiver and shake.

holly williams the highway

7. Holly Williams – The Highway

Being the granddaughter of Hank Williams, daughter of Hank Jr and half-sister of Hank III, you have some stuff to live up to, if you wanna be a country artist. Holly Williams really wanted to be a model, and had no interest in music growing up. But happily for all of us, she decided to give it a shot. This last album, her third, is more mature than the earlier, rich in sound and feel. The songs are very intimate and private, and real. Dark yet melodic and crisp from a to z.

 

 


aug 12 2013

See you soon, Way out West

Jonas

wayyyyyyykentuckyseven

It´s all over, baby blue. Way out West deliveres year after year, it´s like an old shoe that fits better for every step we take. Thank you for the music!

bild-wow

On the last day Phosphorescent (check the vid below – love this guy), Iris DeMent (country-gospel-school-church-dirt-boots, perfect tent stuff) Goat (what a smoking rocknroll show) swept us of our feet. The ending with Alicia Keys was as powerful as a holy mighty powerballad back in the days. R-E-S-P-E-C-T.


Nov 22 2010

7 bästa plattorna 2010, enligt Magnus

Magnus

1. Deer Tick – The Black Dirt Sessions

Det är svårt att ta ut  7 plattor på ett år. Men att The Black Dirt Sessions skulle hamna på den här listan var solklart.

Skivan har snurrat i min spelare sen den kom ut, och det känns inte som den kommer att försvinna på rätt länge. John McCauleys röst, melodierna, känslan och soundet är magiskt. Magiskt på så oerhört många sätt. Det är en lugn och rätt mörk platta, men med en nerv som talar om vad det här gänget är kapabelt till. Deer Tick kommer att bli ett band som kommer att betyda nåt. För mig. För många.

2. Wolf People – Steeple

Psych-rock är som jag tidigare har skrivit om, balanserar ofta på en tunn linje. Lätt att tippa över, mest åt fel håll.

Steeple, som är brittiska Wolf People’s debutplatta, är på rätt sida om gränsen. En platta som dånar, klirrar och får en sugen på att skaffa en afghan-päls. Ett suveränt sound rätt igenom.

3. John Grant – Queen of Denmark

Efter att ha fastnat fullständig för Midlake efter deras senaste alster, The Courage of Others, blev bekantskapen med John Grant helt naturlig.

Grant har lyckats göra ett album som påminner, känslomässigt, mig om Anthony & The Johnsons debutalbum. Skört, sorgset och väldigt personligt. Jag är glad att ha fått lära känna John Grant, för det är så det känns efter att ha lyssnat till hans musik. Lyssna bara på ”I Wanna Go To Marz”, vill man inte bara åka med?

4. Phosphorescent – Here’s To Taking it Easy

Phosphorescent med Matthew Houck från Athens GA, känns stort redan på namnet.

Phosphorescent, som för övrigt är oerhört lättstavat, är bandet som vet hur man lirar, hur man gör en riktig countrydänga. På den där sköna bluesiga tonen. Houcks röst känns som den är gjord för att sjunga denna musiken. Fanns det något val? Bästa på skivan: Mermaid Parade, och alla andra låtarna.

5. Mountain Man – Made The Harbour

Molly Erin Sarle, Alexandra Sauser-Monnig och Amelia Randall Meath, har lyckats med sin debut. Amerikansk folkmusik när den är som allra bäst.

Det är svårt att inte förtrollas av harmonierna, rösterna och gitarrspelet på detta mästerverk. Saknar ingenting, när jag hör Mountain Man, det känns komplett. Bruset fyller en funktion. Ljudet när fingrarna flyttar från ett band till ett annat. Svårslaget.

6. The Tallest Man on Earth – The Wild Hunt

Precis när man trodde att, det är omöjligt att följa upp en sån debutplatta, släpper Tallest Man nytt.

Och som han gör det. Helt omöjligt var ordet. Det är inte mindre Dylanesque än tidigare, det är inte mindre svängigt. Om man kan lyssna på den här skivan utan att klappa på knäna, stampa med foten, gunga med huvudet, så har man inte riktigt kontakt med sin musikaliska ådra. Omöjligt säger ni, jag säger Kristian Mattsson, det är inte slut med The Wild Hunt, det är säkert.

7. I’m Kingfisher – Arctic

Thomas Denver Jonsson, var för mig ett rätt okänt kort innan I’m Kingfisher. Men nu.

Det är häftigt när man hittar plattor som man bara gillar från första tonen. Arctic är en sån skiva. Det är som att den är skriven för mina öron, Kentuckyseven-musik. Texter och melodier är rättigenom ärliga, vackra och lagom lågmälda. Med en känsla av vinter, mystik, rött vin och kärlek förmedlar Arctic nåt som känns nordiskt på det där sättet som vi är stolta över. Inte det andra. Bara att svepa in sig och lyssna.